Brutal vändning i livet.

HEEEJ PÅ ER!!! En 1000 gånger gladare Ida-Mari här idag. Jag har tagit ett brutalt slut. Jag har hoppat av universitetet. Jess, jepp, joo korrekt ni läste rätt! Jag har hoppat av och jag mår otroligt bra för detta beslut, än så länge iallafall. Idag bokade jag och mamma en resa till Barcelona, för att få känna att vi lever lite, sen tar jag hösten som den kommer. Får inte glömma tacktalet, har mått otroligt dåligt de senaste dagarna. Ett STORT tack till alla som stöttat mig, min familj, mina vänner, min pojkvän!!! Och sist, men abslout inte minst, tack Gud! En klyschig men sann mening, utan er hade jag gått under. Heja mig och heja livet! Otroligt spännande höst framför mig. 
 

Hej livets kaos och höstens ångest!

Hallihallå, brak och dunder, ångest och ve, jag är tillbaka. Jag önskar verkligen att jag kunde komma tillbaka med glädje, pepp och inspiration men, jag kommer tillbaka med saker som tynger mig. Mitt liv är inte uruselt, det finns många glädjeämnen, min sommar har varit bra, men det får vi ta en annan gång. Mina dagar pendlar mellan hopp och förtvivlan, vad ska jag göra med mitt liv??? Det är den stora frågan. Jag har börjat på lärarutbildningen, jag har gått två dagar, jag kommer hoppa av, tror jag. Jag känner mig otroligt ostabil och skoltrött, skräckfylld och omotiverad. Detta känns så övermäktigt. Jag försöker lita på Gud, jag vet att Han har en plan, meeen mitt tålamod alltså. Vill bara veta nu nu nu vad jag ska göra av allt. Jag, tillsammans med min existensiella ångest, vänder upp och ner på det mesta i mitt liv. Var ska detta sluta. Jag vill resa, uppleva världen, skaffa livserfarenheter, plugga, ha ett yrke, ha ett jobb, gifta mig, veta var jag ska bo, ha rutiner, ha klarhet, ha stabilitet. Jag vill ha en plan. Som håller. Som jag mår bra av. Så snälla, ni andra 98/99, VAD GÖR NI? ÄR JAG ENSAM??? Hjälphjälphjälp. Kom med må-bra-tips, jobb-tips, utbildnings-tips, rese-tips, bok-tips. Allt. Jag behöver allt. 
Välkommen livets kaos och höstens ångest, ovarmt välkommen! 

💞

Det är så overkligt, det går inte att fatta, att det som inte får hända har hänt. Jag kan inte fatta att jag aldrig mer kommer möta dig med det stora leendet på läpparna. Du lämnade oss allt för tidigt, livet är så orättvist. Sorgen är stor, saknaden större. Vila i frid finaste Ellen!
Upp